Vintersaga
Hör kylan som knäpper i den kalla natten
Kung Bore har noggrant brett ut sin filt.
Träden har bäddats av tindrande snö
sover gör både människa och vilt.
Se dagens sista skälvande minuter
i ljuset och mörkrets eldiga strid.
Himmelens lidelse, den flammande röda
där Kung Bores soldater slutligen tar vid.
I färgprakt de skrider ståtligt över skogen
i den stjärnklara nattens tindrande sken.
Mot himmlen de sedan så sakteliga vandrar
svepande och fridfullt, norrskens arme'n.
En ensam liten flicka som inte kan sova
hon sörjer så starkt sin bortgångna mor.
Sin kärlek hon sänder med norrskens soldaten
Mamma jag saknar dig,min sorg är så stor.
I sitt fönster hon ser en vacker stjärna falla
en himmelsk tår av den ädlaste kristall.
Det värmer i hjärtat, hon kramar sin nalle
tack lilla Mamma för ditt stjärnefall.
Med tårfyllda ögon hon vänder sig om
Kung Bore han smeker hennes hår.
Mammans kärlek den vyssjar henne nu
flickan känner sorg, men hon förstår.
Nu sover hon så tryggt i sin sköna säng
hon är skyddad av norrskens arme'n.
Alla själar som i natt är på vandring
sänder henne kärlek med stjärnornas sken.
