Saidas Bröd
I min enfald har jag trott att jag var klok och omtänksam
men när jag skrapade på ytan kom allt det svarta fram.
Missunsamhet och lättja,egoism och godtycklighet
strävsamma försök att bli nån sorts svensson-profet
När hon så kom till min by ställdes allting på ända
hon var stolt,stark och trygg utan hopp att återvända
Till sitt land där hon levt under krig, förtryck och hot
där militären regerat,ingen myndighet att luta sig mot.
Jag har det så bra, sa jag, visst får du komma hem till mig
hon gav mig av sitt bröd med orden "ta hand om dig"
Vad jag inte märkte, var att hon fastnade i min själ
jag började analysera fördomar om sånt jag vetat så väl
Sakta öppnade hon upp en värld av obönhörlig lojalitet
inga fördömmande ord, ett accepterande men med integritet
Allt blev så ärligt och okonstlat, enkelheten i livet kom fram
hon delade sitt bröd med mig, och jag känner mig så tacksam
