Sidåkarblues
Försökte radera gamla vedermödor
och satsa på fart och fläkt detta år
Hade vallat enligt konstens alla regler
sen gav jag mig ut i byns elljusspår
Spåren var fina, en skidåkares dröm
de slingrade sig fram över heden
Jag passerade en fors, stakade över ett krön
tog genvägen via skoterleden
Bra glid i spåret, fick en härligt utförs löpa
när mjölksyran gjorde entre
Det hör till tänkte jag där jag skidrade fram
kände mig som Hellner på tv
Svetten letade sig nedför min rygg
och skavsår fick jag i min hand
Jag bet ihop,det får man väl tåla
och tog i för kung och fosterland
Ur spår hör jag ropas bakom min rygg
det var Nilsson som ville passera
Skulle Hellner självmant lägga sig ned,
NO WAY, så jag stakade bara mera
Upp för mördarbacken, åkte som besatt
det bultade och brände i mitt bröst
Med stumma ben och syramörad kropp
var inte ens Hellner nu till någon tröst
Idiot, hör jag Nilsson surt kommentera
när jag till sist blev hängande på min stav
Han passerade i ett tempo jag sällan skådat
Nilssons höga ålder vi lämnar därvidlag
På vingliga ben jag sen stakade mig hem
mosad av en pigg pensionär
Den forna fjolårsformen är lämnad därhän
när kroppen inte ens för 2,5 km bär
Med blodsmak i munnen tog jag mitt beslut
jag föddes och dog samma dag
Tog mig hem för att söka om skilsmässa
från mitt skidåkar ego och jag
